Stiftelsen, tillkomst och verksamhet 1957 – 2017

Denna sammanfattade redovisning är en uppdatering från en tidigare text skriven av Rickard Elinder.

Stiftelsen instiftades 1957 och har således bedrivet sin verksamhet i drygt 60 år. Vi vill här berätta något om stiftelsens grundare, Mark Martin Rind, samt också redogöra något om stiftelsens tillkomst och om dess verksamhet under de gångna 60 åren.

Martin Rind

Stiftelsens grundare, Martin Rind
Martin Rind, som från början burit släktnamnet Schalomoff var av judisk börd, föddes i Ryssland den 11 mars 1883. Han kom (flydde?) till Sverige år 1926 och blev svensk medborgare år 1934. Han avled i Stockholm den 13 juni 1954.

Det är föga känt om hans utbildning och tidigare liv i Ryssland, men det sägs att han varit en framgångsrik småföretagare inom jordbruksmaskinsbranschen och bland annat ägt och drivit en fabrik på Krim. Hans företag hade affärsförbindelser även utanför Ryssland, bland annat med Sverige. Det berättas att han finansierade sin resa (flykt?) till Sverige med en kund fordran på ett företag i Sverige (Arvika). Han skulle sålunda ha kommit till Sverige utan andra tillgångar än just denna fordran.

Någon tid efter sin ankomst till Sverige startade han här en fabrik för tillverkning av termometrar – Svenska Termometerfabriken – vilken rörelse dock gick dåligt och snart måste läggas ned. Han övergick därefter till att bli grossist inom rörledningsbranschen.

Från en mycket blygsam början utvecklades hans verksamhet mycket bra. I sina båda bolag Martin Rind AB och Handels AB ARO fick han mycket goda affärskontakter med den tidens stora köpare inom branschen. Genom stor skicklighet och nästan en orientalisk gästfrihet och generositet lyckades han, trots en del språksvårigheter, att bli högt uppskattad och värderad av sina kunder. Han värdesattes även av de svenska myndigheterna och tilldelades Vasaorden.

Vid tiden före sin död hade han sålt sina bolag och levde som pensionär i Danderyd och senare Bromma. Han fortsatte dock med en del smärre affärer in i det sista. Han utövade också viss välgörenhet, bland annat skänkte han 200.000 kr till stöd åt forskning kring diabetes. (Han var själv diabetiker).

När han reste till Sverige lämnade han sin familj, som då bestod av hustru samt tre barn, kvar i Ryssland. Kontakten med kvarlämnade familjemedlemmarna var dock mycket dålig. Bland efterlämnade handlingar finns endast två brev, båda från nära släktingar, som i mycket förtäckta ordalag berättar om tillståndet inom Martin Rinds familj. De kryptiska formuleringarna i breven hade sannolikt politiska skäl.

Stiftelsens tillkomst
Av Martin Rinds testamente och senare av genomförd bodelning och arvskifte framgick, att den behållning som skulle läggas i lotter, var 414 000 kr. Härav erhöll Rinds efterlevande maka 1/3, kvarlevande 2 barn (det tredje barnet hade avlidit) 1/3 och en nybildad stiftelse, Martin Rinds stiftelse 1/3, eller 138 000 kr.

I testamentet anges också regler för stiftelsen stadgars innehåll. Där sägs bland annat att stiftelsens ändamål skall vara att främja ett eller flera av följande ändamål: barns och ungdomsvård, fostran och utbildning, vård av behövande ålderstigna, sjuka eller lytta, samt vetenskaplig undervisning och forskning.

Enligt förordnande i bouppteckningen skulle styrelsen bestå av tre personer. Nämligen advokaten Bertil Ahrnborg, auktoriserade revisor Rikard Elinder samt en av nämnda personer utsedd läkare, vilken blev medicine doktor Harald Dagulf. Ahrnborg och Elinder skulle vara ständiga ledamöter av styrelsen. Därest styrelseledamot eller suppleant avlider eller eljest blir förhindrad att fullgöra sitt uppdrag skulle ersättare utses av styrelsen. När stiftelsen sålunda startade sin verksamhet, bestod styrelsen av ovannämnda Ahrnborg, Elinder, Dagulf med advokaten Nils Öhman som suppleant. Medlemmarna i styrelsen har succesivt bytts ut och har de senaste tiotalet år bestått av Per Westberg (ordförande), Carl-Gustaf Elinder och Björn Nordenvall.

Stiftelseförvaltare är Intermar Consulting AB, Stockholm .